Dagens goda gärning...
Hej
Idag så ringde jag till min låtsasmamma och pratade en liten stund med henne. Det blir långt mellan gångerna men jag ringer då och då i alla fall. Har inte så mycket att säga, hon blir 80 år i slutet av mars. Men svårt att hitta på något då hon har sagt ifrån främmande, för hon orkar inte ha folk hos sig. Jag har pratat lite med min syster om hon har tänkt på något. Nu när jag tänker på det så har jag inte varit hos henne sedan 2004....wow vart tog åren vägen. Men det har inte blivit av bara och då man vet att hon inte vill direkt att man ska hälsa på henne heller. Men som sagt jag har i alla fall ringt och hört hur hon har mått.
Jag har aldrig bott hos henne utan bara hälsat på under sommaren och lov när jag var mindre. Hon har inga egna barn så jag blev hennes barn mer än mina andra syskon kan man säga.
Jag är en sladdis skiljer 9-10 år mellan mina andra syskon och mig. Min riktiga mamma dog när jag var 11år.
Krånglig barndom och släkt. Jag har 2 pappor... min riktiga pappa fick jag veta om att jag hade när jag var 27år. Så den pappa som jag trodde var min riktig (mina andra syskons riktiga) skiljde sig från mamma när jag var 7år och han flyttade till Västerås och träffade min låtsasmamma där. Jag fick faktiskt bättre kontakt med honom då än när han levde hos oss. Han var alkoholist.
Min riktiga pappa (jag var hans enda barn) och mamma hade varit skild från den andra när de hade umgåtts och då hade jag kommit till. Men mamma älskade fortfarande den andra pappan så de hade flyttat tillbaka och hon förbjöd min riktiga pappa att träffa mig. (Detta är bara vad jag fått veta genom andra och min riktiga pappa... då min mamma inte fanns tillhands att svara på mina frågor). Det konstiga är att under min hela barndom så har jag känt mig som en gökunge (som att jag hamnat på fel plats och i fel familj). Alla runt mig släkten har vetat om detta och alla har tydligen trott att jag vetat om detta. 1994 mellandagarna vid jul så fick jag veta detta genom min låtsasmamma när hon var och hälsade på mig. Vi pratade om min bror och hon sa att hon tycker så synd om mig som inte har några riktiga föräldrar. Snacka om chock jag fick.
I alla fall så fick jag reda på vem min riktiga pappa var och kontaktade honom, vi fick 4 härliga år innan han blev sjuk och dog. Min yngsta son var 1 år och han blev min morfars pojk.
De fick 2 morfar och jag hade 2 pappor. De var som natt och dag. Jag var väldigt lik min riktiga pappa. Jag fick 27 st kusiner till (har ingen kontakt med dem alls). Min låtsas pappa dog 2000 efter en tids sjukdom.
Rörigare än rörigast...
Förresten efter att min mamma dog så bodde jag hos min syster och hennes man till jag var 16år... det var inge vidare mellan oss så jag flyttade till min kille då (mina barns pappa, mitt ex) Mitt ex och jag levde ihop i 18 år varav 10 år som gifta. Men jag växte ifrån honom, så 99 skiljde vi oss, men vi har alltid varit sams och kunnat pratat med varandra för barnas skull.
2004 träffade jag min nuvarande sambo. Min kompis hade ett finger med i spelen där och internet.
okej nog för denna gång med nostalgik
Må så gott
//Eva
Idag så ringde jag till min låtsasmamma och pratade en liten stund med henne. Det blir långt mellan gångerna men jag ringer då och då i alla fall. Har inte så mycket att säga, hon blir 80 år i slutet av mars. Men svårt att hitta på något då hon har sagt ifrån främmande, för hon orkar inte ha folk hos sig. Jag har pratat lite med min syster om hon har tänkt på något. Nu när jag tänker på det så har jag inte varit hos henne sedan 2004....wow vart tog åren vägen. Men det har inte blivit av bara och då man vet att hon inte vill direkt att man ska hälsa på henne heller. Men som sagt jag har i alla fall ringt och hört hur hon har mått.
Jag har aldrig bott hos henne utan bara hälsat på under sommaren och lov när jag var mindre. Hon har inga egna barn så jag blev hennes barn mer än mina andra syskon kan man säga.
Jag är en sladdis skiljer 9-10 år mellan mina andra syskon och mig. Min riktiga mamma dog när jag var 11år.
Krånglig barndom och släkt. Jag har 2 pappor... min riktiga pappa fick jag veta om att jag hade när jag var 27år. Så den pappa som jag trodde var min riktig (mina andra syskons riktiga) skiljde sig från mamma när jag var 7år och han flyttade till Västerås och träffade min låtsasmamma där. Jag fick faktiskt bättre kontakt med honom då än när han levde hos oss. Han var alkoholist.
Min riktiga pappa (jag var hans enda barn) och mamma hade varit skild från den andra när de hade umgåtts och då hade jag kommit till. Men mamma älskade fortfarande den andra pappan så de hade flyttat tillbaka och hon förbjöd min riktiga pappa att träffa mig. (Detta är bara vad jag fått veta genom andra och min riktiga pappa... då min mamma inte fanns tillhands att svara på mina frågor). Det konstiga är att under min hela barndom så har jag känt mig som en gökunge (som att jag hamnat på fel plats och i fel familj). Alla runt mig släkten har vetat om detta och alla har tydligen trott att jag vetat om detta. 1994 mellandagarna vid jul så fick jag veta detta genom min låtsasmamma när hon var och hälsade på mig. Vi pratade om min bror och hon sa att hon tycker så synd om mig som inte har några riktiga föräldrar. Snacka om chock jag fick.
I alla fall så fick jag reda på vem min riktiga pappa var och kontaktade honom, vi fick 4 härliga år innan han blev sjuk och dog. Min yngsta son var 1 år och han blev min morfars pojk.
De fick 2 morfar och jag hade 2 pappor. De var som natt och dag. Jag var väldigt lik min riktiga pappa. Jag fick 27 st kusiner till (har ingen kontakt med dem alls). Min låtsas pappa dog 2000 efter en tids sjukdom.
Rörigare än rörigast...
Förresten efter att min mamma dog så bodde jag hos min syster och hennes man till jag var 16år... det var inge vidare mellan oss så jag flyttade till min kille då (mina barns pappa, mitt ex) Mitt ex och jag levde ihop i 18 år varav 10 år som gifta. Men jag växte ifrån honom, så 99 skiljde vi oss, men vi har alltid varit sams och kunnat pratat med varandra för barnas skull.
2004 träffade jag min nuvarande sambo. Min kompis hade ett finger med i spelen där och internet.
okej nog för denna gång med nostalgik
Må så gott
//Eva
Kommentarer
Postat av: sofiaa
någon som har krångligare familje historia än mej.. har du arbetat dig igenom alla lager av ilska?? ellr har du bara känt som äh vem bryr sej?
Trackback
