Popcorn's Thoughts

Det var ett tag sedan kan man ju säga... har inte varit på humör för att skriva.

Men nu ska jag försöka att få ner några rader... Jag är arbetslös igen efter att ha praktiserat och sommar och jul jobbat på Tomteboda postterminal. Fick inte fortsätta efter den 9 jan, de måste spara pengar och det fanns andra före mig som de måste erbjuda jobb först (extra jobb). Det var synd för jag stortrivdes där och speciellt den sociala biten att ha andra människor att prata med och känna sig behövd och till nytta. Få hyvsade rutiner också. Men så är det.'

Jag kom med i A-kassan igen och får nya 300dagar. Förhoppningsvis några kr mer i plånboken också. Och då jag nu hamnade med a-kassan igen så måste jag byta handläggare och min dåvarande handläggare skrev att han skulle skicka över mig till en annan handläggare på Af (arbetsförmedlingen) och han skrev då ett namn. Snacka om jag fick panik för den enda människa på af i Vällingby som jag inte vill ha... den människan får jag. Så jag skrev ett mail till min handläggare då och förklarade att jag har haft denna person förut och våran personkemi fungerar inte, jag mår dåligt av bara tanken att gå till honom igen och ska jag inte känna förtoende till den person som jag ska få. Fick svar att han skulle fixa en annan åt mig för han förstod. Kände mig lugnare.
Gick till Af då jag blev arbetslös för att skriva in mig och fick då reda på att personen i alla fall stod som min nya handläggare, och denna perosn som skrev in mig kunde inte göra något utan hon skrev ett mail till min första handläggare och jag gjorde detsamma direkt när jag kom hem och poängterade vikten av att få en annan, jag till och med kom med förslag med ett namn på en annan jag haft för ett tag sedan som jag kände förtroende för. Fick svar att det skulle inte vara några problem att få denna person igen, men han var på semester just då. Kände igen ett lugn att det skulle ordna sig.

Snacka om att bedra sig, fick ett Brev från af där personen står som min handläggare och att han vill ha ett möte med mig i mars. och den personen som jag gett som förslag kunde inte ta hand om mig. Nu kände jag panik...varför ska det vara så problematiskt, jag fattar inte.

Jag skrev ett mail igen till min handläggare och skrev vad som har hänt och att jag känner mig lurad av honom då han sagt att han ska fixa detta och han har haft tid på sig sedan i jan att fixa detta... skrev också att ska det inte vara möjligt att byta när man inte känner sig bekväm med någon och ska det vara så här krångligt för detta.

Fick svar att han förstår inte vad som har hänt och att han skulle vidarebefodra mitt mail till deras chef.

Jag har inte något förtroende alls längre för af kan jag ju säga... Får se om jag kommer att få något svar om detta snart.

Man mår ju redan pyton av att vara arbetslös och sedan ska man få detta över sig med. Fy Fan... Fruitcake... (som min irländska sambo brukar säga när han är frustrerad)

Hoppas att detta inte var för deppigt... men det var skönt att få skriva av sig lite...lätta på trycket liksom...


Ha en bra söndag nu //Eva

An armed and hooded robber bursts into the Bank of Ireland and forces the tellers to load a sack full of cash.
On his way out the door with the loot, one brave Irish customer grabs the hood and pulls it off revealing the robber's face.

The robber shoots the guy in the head without hesitation!

He then looks around the bank to see if anyone else has seen him.

One of the tellers is looking straight at him and the robber walks over and calmly shoots him in the head also.

Everyone by now is very scared and looking down at the floor.

‘Did anyone else see my face?' calls the robber.

There is a few moments silence then one elderly Irish gent, looking down, tentatively raises his hand and says:

'I think me wife may have caught a glimpse ....'

Cheers,